Lucka 24: God jul med en julsaga från en varmare plats

Bloggens julklapp är en julsaga: Jul på varmare breddgrader

- Absolut inte! sade Azazel och blixtrade demoniskt med ögonen, vilket inte var någon match för honom eftersom han faktiskt var en demon.
- Snälla pappa, sade Nelchael. Snälla, snälla, snälla!
- Nej, säger jag! sade Azazel. Julen är en högtid till minne av Jesu födelse och det måste till och med du förstå att det är inget vi kan fira.
- Man måste inte tro på Jesus för att fira jul, sade Nelchael ivrigt. Massor av folk firar jul ändå! Afriel säger att många i himlen klagar på att människor verkar ha glömt bort varför man firar jul och att julen har blivit kom…kom..nånting.
- Kommersialiserad, sade Azazel.
- Ja, precis det ordet. Och då tänkte jag att i så fall så är det väl inga problem. Då kan väl vi också fira? Snälla pappa?

Azazel tittade uppgivet på sin son. Pojken (eller vad man nu skulle kalla honom) hade alltid varit lite egen. Det hade han säkert från sin mor. Azazel suckade när han tänkte på sin sons mamma. Mycket vacker men totalt opålitlig, vilket i och för sig varit en del av hennes charm. Deras kärlekshistoria hade varid dömd (fördömd?) från början och slutat med att Azazel stod som ensamstående förälder till en nyfödd demonbaby. Azazel gjorde sitt bästa för att vara en närvarande far men eftersom han hade sitt jobb att sköta (skiftarbete dessutom, efter devisen att ondskan aldrig vilar) så fick Nelchael tillbringa en hel del tid på egen hand. Inte för att han klagade, men ibland önskade Azazel att han hade lite mer inflytande över sin son. Till exempel vem han umgicks med. Det hade tagit alldeles för lång tid innan Azazel insåg att Nelchaels bästa vän var en ängel, visserligen från en av de lägre sfärerna men ändå: en ängel var en ängel och inte något lämpligt sällskap. Säkert var det här intresset för julfirande något som som kom från Afriel. Azazel suckade.
- Varför har det blivit så viktigt för dig med jul helt plötsligt? frågade han.
- Jultomten, sade Nelchael. Jag vill att jultomten ska komma.

Azazel gick och lade sig med huvudvärk mellan hornen. Han hade inte bara gått med på att fira jul (men han hade satt en gräns: ingen julkrubba!), han hade också lovat att tomten skulle komma. Hur skulle det gå till? Azazel var helt säker på att demoner inte stod på tomtens lista över snälla barn att besöka. Hade det varit fråga om en människa så hade Azazel kunnat köra den vanliga stilen och antingen skrämmas eller gillra en fälla av något slag men jultomten var av magiskt släkte och skyddades egen magi och då fungerade inte sådant. Att själv försöka luras och försöka få tag i en falsk tomte skulle inte heller fungera. Demoner må vara hejare på lögner själva men känner alltid igen sanningen hos andra. Azazel somnade med problemet olöst.

- Vi måste ha en gran, sade Nelchael dagen därpå.
- En gran? sade Azazel. Hur skulle det gå till? Den skulle vara aska på två röda sekunder härnere.
- Man måste ha en gran, sade Nelchael. En gran med dekorationer och så ska vi sitta bredvid den på julafton och vänta på jultomten. Hemma hos Afriel…
- Jag stuntar i vad de har hemma hos Afriel! snäste Azazel. Förutsättningarna är helt annorlunda däruppe, det vet du. Vi kanske inte kan ha en gran men vi kan ha…andra saker.
Men vilka andra saker? undrade Azazel medan han gick igenom dagens arbetsuppdrag (två smärre frestelser, ett fall av girighet och en rattfylla, inga utmaningar direkt). Deras del av evigheten var inte gjord för att vara stämningsfull och mysig. Azazel insåg att han behövde hjälp.

- …. Och inte nog med att han vill att tomten ska komma, han vill ha en gran också.
Azazel satt i Amons verkstad och berättade om sina bekymmer. Runt om dem knastrade, gnisslade och knirrade det av Amons alla uppfinningar och märkliga saker. Påfallande många av sakerna var taggiga, spetsiga, vassa eller alltihop på en gång.
- Man kanske kan använda mistel, sade Amon fundersamt. Den är en vänväxt efter det där med Balder så den borde tåla hettan. Om man tänker sig så här….
Amon började skissa och Azazel kände hoppet stiga. Det skulle nog bli en julgran till Nelchael i alla fall.

Men tomten var fortfarande ett problem.

Dagen innan julafton stod Azazel vid Nordpolen och frös. Till Nelchael hade han sagt att han måste jobba över men i stället för att ta sig an ytterligare ett fall av frosseri (restauranger som serverade julbord gjorde december till en lätt månad att mer än väl fylla kvoten av uppdrag på den fronten) så hade Azazel tagit sig allra längst norrut, till tomtens boning. Han bultade på porten till den enorma anläggningen och den gled ljudlöst upp. Tomtens reception var fylld av granar, järnek, girlanger, glitter, ljus och kulörta kulor i en salig blandning. Doften av pepparkakor, kanel, apelsiner och glögg svävade över rummet. Azazel hejdade sig lätt chockad i dörröppningen.

- Välkommen!
En uppenbarelse som Azazel antog var receptionisten klev fram bakom disken, trippade på skyhöga (julröda) klackar fram till Azazel, kysste till hans ohöljda förvåning honom på kinden och sade sedan:
- Stäng dörren är du snäll. Det drar så förfärligt att ha den öppen mer än några sekunder. Och akta misteln!
Azazel aktade försiktigt mistelkvisten som hängde ovanför hans huvud när han skyndade sig att stänga porten.

Receptionisten trippade snabbt tillbaka bakom disken. Azazel stirrade som förtrollad på henne. Den röda klänningen, lockarnas fall under tomteluvan …
- Jag tycker inte om kyla, sade receptionisten. Ja, ja, jag vet: helt fel tjänst det här men vad ska man göra? Väntetiden för stationering i tempererat klimat är flera hundra år. Men där du kommer ifrån är det varmare antar jag?
Azazel medgav att så var fallet.
- Så spännande, sade receptionisten och tindrade med ögonen. Man har ju hört en hel del om hur det ska var därnere. Är det verkligen så hemskt som alla säger eller är det överdrivet?
- Det beror på, sade Azazel. Jag bor i ett lugnt område för jag har barn. Man vill ju att han ska få en bra uppväxt. Men det finns ställen där det går ruggigt till, det kan man inte förneka.
- Men så jag babblar på, sade receptionisten. Vad är ditt ärende?
Azazel berättade.
- Då blir det ”Förfrågningar och önskemål”, tredje dörren till höger. Glöm inte att lämna igen besöksbrickan på vägen ut. Receptionisten fyrade av ett leende som gjorde Azazel yr i huvudet.

I rummet för förfrågningar och önskemål satt en tomtenisse med viktig uppsyn och fyrkantiga glasögon på sin smala näsa. Nissen förklarade med entonigt tonfall att demoner av naturen antogs vara inkapabla till snällhet och därför var undantagna tomtens ansvarsområde. Nelchael kunde därför inte komma ifråga för besök från tomtens sida.
- Så du säger att det spelar ingen roll vad han gör, han antas vara ond oavsett hur han beter sig? Det är ju diskriminering! Azazel var upprörd. Inte för att han ville att hans son skulle förvandlas till ett dygdemönster men ändå.

Byråkratnissen förklarade i samma entoniga tonfall att överklaganden behandlades av sektionen ”Klagomål och hanteringen för utebliven visit”. Om Azazel önskade kunde han fylla i blanketterna A1, B5 och CTK400 så skulle hans ärende tas upp av nämnden. Överklagande behandlades dock endast i efterhand och nya ärenden kunde lämnas in tidigast 28 december från kl 12.00.

Azazel argumeterade i en halvtimme men tvingades inse att en tomtebyråkrat inte kunde rubbas ens av en demon. Med oförättat ärende och med blanketterna A1, B5 och CTK400 i handen återvände han till receptionen för att lämna sin besöksbricka.
- Det gick inte, sade han sorgset till receptionisten.
- Stackars barn, sade receptionisten deltagande. De där reglerna är uråldriga dumheter om du frågar mig men det är så det är här, stockkonservativt och gammalmodigt.
- Men här, sade hon sedan impulsivt. Ta de här med dig! Vi har så mycket så det är ingen som märker om lite försvinner. Hon plockade raskt ihop en kasse med kulörta kulor, stjärnor och glitter och räckte Azazel. Sen lutade hon sig över disken och gav honom en snabb kyss på den andra kinden. Azazel sneglade uppåt. Där fanns ingen mistel.

Julgranen som Amon tillverkat av svart smidesjärn och behängt med mistelgirlanger var verkligen mycket lyckad och de många taggarna som stack ut här och där gjorde den bara mer verklighetstrogen. Både Azazel och Nelchael stack sig flera gånger när de på julaftons morgon hängde upp julgransprydnaderna Azazel fått av tomtens receptionist. Nelchael verkade så glad att Azazel inte hade hjärta att säga att det inte skulle komma någon tomte, men han våndades i tysthet. Hur skulle han hantera Nelchaels besvikelse när tomten inte kom?

Azazel ansträngde sig för att julaftonen åtminstone skulle vara trevlig så länge som möjligt. Han gav Nelchael en julklapp (årets populäraste leksak, mytologiska odjur i miniatyr som kunde slåss mot varandra) och fick en själv också (en obestämd sak som, oavsett vad det var, var fin och gjorde honom mycket glad). När kvällen närmade sig hade Azazel svårt att dölja sin nervositet.
- Vi vet ju inte säkert om tomten kommer, sade han.
- Jodå, tomten kommer, sade Nelchael. Det har du ju lovat. Kom, vi sätter oss här vid granen och väntar.
De väntade, Azazel oroligt och Nelchael förväntansfullt. Azazel tyckte att de satt där en evighet.
Så ringde det på dörren.
- Tomten! ropade Nelchael och sprang och öppnade.
- God jul! En tomteluva och ett par skor skymtade bakom ett berg av paket.
Azazel kastade en blick på de skyhöga klackarna i tomterött. Dem skulle han känt igen var som helst.
- Jag sa ju att jag inte tycker om kyla, sade tomtereceptionisten som tittade fram bakom pakethögen och log ett strålande leende.
- Jag bestämde mig helt enkelt för att fira jul på varmare breddgrader. Hjälper ni mig att bära in julklapparna?

God jul till er alla!