Här är Rudolf, gjord av hembakad (av Rikard, inte av mig) vört med horn av ost, ögon av ost och nori och den karaktäristiska röda mulen gjord av paprika. Rudolfs har en något förvånad uppsyn, kanske för att december har gått i en sån rasande fart och det snart är dags för den årliga julklappsturnén.
Idag har kalendern även fått en intervju med en av julens verkliga huvudpersoner: tomten!
- Att vara tomte är inte samma sak som det en gång var. Förr i världen fanns det en lista över snälla barn och det var bara de som fick besök. Nu är listan borttagen för att inget barn ska känna sig utpekat och diskriminerat. Ända upp i HHD (Högsta Högtidsdomstolen, rep. anm.) gick ärendet, men där förlorade vi. Mest på grund av motståndarsidans slipade advokater skulle jag vilja säga: svartalfer hela bunten. Skickade fram en radda psykologer som talade om vikten av att konsekvenserna av en handling ska stå i nära relation till själva handlingen och hur ska ett barn fatta att tomten inte kommer som en följd av ett bus gjort i början av året? Ha! Som om vi talade om ett ynka bus-streck när det var frågan om oförbätterliga återfallsförbrytare! Nej, idag är det ingen skillnad om man är god som guld eller en mobbare. Julklappar ska de få ändå. Det här har ju gjort att arbetsmängden ökat avsevärt.
För att inte tala om att barnens krav har ökat. Förr önskade de sig kanske ett par vantar, en gunghäst eller en docka. Nu vill de ha massor av saker. Stora och tunga grejer kan det vara också: datorer, Playstation, till och med stora tv-skärmar. Vi har fått förstärka och specialutrusta släden i flera omgångar för att den ens ska klara av att bära allt. Kanske hade det känts värt allt slit om barnen bara hade visat sann glädje över det de får, men klagomålen och reklamationerna blir allt fler för varje år. Det är inte tillräckligt många eller tillräckligt fina julklappar. Jag förstår inte vad de förväntar sig egentligen.
Föräldrarna är inte bättre de. De verkar tro att jag är nån inhyrd skådespelare som de kan regissera som de vill. "Måste du ha så stort skägg? Barnen kan bli räddda" kan de säga eller "Vi säger till barnen att tomten inte finns på riktigt så kan du ta på dig det här så du liknar farbror Bengt litegrann? Och så kan du väl knacka på garagedörren när du går så han vet att det är okej att han kommer in igen". Förnedrande är vad det är. Men vad ska jag göra? Jag har jobbat med det här i en massa hundra år och det är det enda jag kan. Byta jobb är det inte tal om. Arbetsmarknaden skriker inte direkt efter tomtekompetens. Nej, det blir till att kämpa på. Några hundra år till, sen ska jag äntligen gå i pension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar