Lucka 1: Någon sorts julkalender

Oförberedd som jag är, så är jag är lite osäker på om jag kommer kunna få till en lucka per dag fram till jul. Redan den här första luckan är ju tämligen sen. Men i alla fall, jag gör ett försök och ber om ursäkt på förhand om jag missar någon dag.

Dagens huvudperson är renen Rudolf. Han är gjord av marsmallows (normalstora till huvudet och kroppen och minimarshmallows som är fastsatta med vit choklad till benen ), en röd mini-Smartie till nos och itusågade små salta kringlor till horn. Hornen var de svåraste för kringlorna är liksom spröda men samtidigt hårda och vill lätt gå av på fel ställen. Störst chans att få till dem, för mig i alla fall, är att försiktigt såga med en tandad kniv. För att sätta fast hornen så gör ett jack i marshmallowen och stick ner dem. Marshmallowens klibbiga innanmäte gör att de fastnar lätt.

Kändisrenen.

Rudolf är ju den mest berömda julrenen men tomtens släde dras ju av flera renar som sällan får komma till tals. Julkalendern har  fått en intervju* med renen Sture (fingerat namn) i tomtefars slädparti:
- Det har blivit så himla individfixerat hela den här grejen. Att dra tomtesläden är teamwork, lagarbete. Inget ont om Rudolf men han är faktiskt inte den enda renen som ser till att ruljansen fungerar. Jag lovar: han skulle inte kunna rubba släden ensam. Nu har han blivit nån slags superstjärna på grund av det där med mulen. Visst, han ger lite extra ledljus men så märkvärdigt är det ändå inte. Det är ju inte som att vi skulle krocka med skorstenarna om han inte fanns. Nej, det är nog mest en PR-grej alltihop. Jag tycker det är lite billigt att försöka plocka sympatipoäng genom att säga att vi andra skulle ha mobbat Rudolf. Men det är väl som alltid: när det är fråga om en bra story så är det inte så noga att ta reda på sanningen. Det kanske har hänt att vi har kommenterat Rudolfs utseende men bara på ett vänskapligt skämtsamt sätt. Han har nog gett en och annan gliring tillbaka också, om korta horn eller så. Att vara julren är ett tufft jobb, mycket står på spel under en kort tid. Vi kan inte säga att vi har en dålig dag när det är dags att leverera. Sånt skapar press. Och då kan jargongen kanske bli lite rå emellanåt, fast på ett hjärtligt sätt. Som sagt, inget ont om Rudolf men ibland önskar jag att folk kunde se oss andra också, vi som sliter i det tysta. Vi skulle också må bra av en klapp på flanken och lite credit då och då.

*Om någon händelsevis läste en annan blogg jag hade för väldigt länge sedan så kan ni kanske känna igen en och annan text i den här julkalendern för det kommer förekomma en del återanvändning.